Halva tiden har gått, 20 veckor, känns helt sjukt men samtidigt underbart!
På något vis vågar jag inte tänka framåt, jag vill att tiden ska gå snabbt så att verkligheten kommer närmer eller vad man nu ska säga men när det går för fort blir jag livrädd. "Att bli förälder" orden får mig att bli tårögd, det är så stort sjukt jävla stort. Nu väntar jag med spänning på de första rörelserna och sparkarna!
Har ingen ork att ta mig ur sängen även om jag borde.... Då menar jag verkligen borde!
Mina föräldrar slet som djur igår för att fylla släpet med mina saker från Norrköping, resultat: mycket saker, ett brutet revben, sen kväll, en faståkning i snön.
Samtidig som de kämpade ute i snön stod jag och jimpen inne och fiskade, jättekul....eller?! Vi var ju tvungna att flytta våra fina fiskar så att akvariet kan komma med i flytten!
Jimpens föräldrar är på väg hit och mina, nu är det bara att pumpa musklerna och börja kör. På återseende!
